TRÖTT,

ändå har jag inte gjort så mycket i dag. Visserligen började dagen före klockan åtta, när Laura vaknade — men sen har vi bara suttit.
Jo, jag har tvättat (matat tvättmaskinen), hängt tvätten och kommit ihåg att ta' in den. Plockat bär, som vi njutit i ett par omgångar. Och fortsatt att klippa ned vissna lupiner. Inte så betungande arbeten.
Förhoppningsvis ska jag få mina fyra timmar den här veckan, så att jag kan plocka av bär, innan de trillar av. Städningen får vänta tills det regnar. Ser inte fram emot att träffa enhetschefen, men det ska bli skönt att få det gjort. Ser också fram emot att slippa ha dessa hemtjänstare här, som bara gör mamma ledsen och mig irriterad. Slarviga är de hela bunten — jag är inte perfekt, i något avseende, men spiller jag vatten på golvet eller ett bord torkar jag upp det. Och jag ser till att sängen är snyggt bäddad innan mamma kryper ned i den. Och jag kollar att bäckenet inte kan trilla ur pottstolen!!


Till min stora glädje, kände jag ett litet avlägset glädjepirr i dag när jag såg mig omkring i naturen. Det är länge se'n jag kände att skönheten berörde mig, jag har bara kunnat konstatera att det är vackert.