EN MYCKET VAKEN NATT

I've been a great deal happier ... since I 

have given up thinking about what is 

easy and pleasant, and being discontented 

because I couldn't have my own will. 

Our life is determined for us — and it 

makes the mind very free when we give 

up wishing, and only think of bearing 

what is laid upon us, and doing 

what is given us to do.

                              George Eliot 

4:05 “Jag känner inte igen mig var är jag?” Jag talar om var vi är, men det hjälper inte — det är en ny plats. Släktporträtten på väggen har hon aldrig sett förut, jag redogör för dem, men de är fortfarande helt okända. Laura har ont över allt, och låter mig veta det när jag hjälper henne till pottstolen, även det en ny procedur.
Släpper in Munken som hoppar upp till Laura och börjar spinna, men han får bara veta att han är falsk och inte tycker om henne. Han, liksom alla andra, är bara tillgjord. Hon talar högt med en tillgjord förnäm röst och avslutar med att även du Virginia är tillgjord. Lägger mig 4:40, men hinner inte somna.

5:00 skriker hon efter en sax, sitter upp och håller i underbyxorna, vill att jag ska klippa upp dem. Jag säger att vi inte har någon sax, och inga knivar, när hon ber om en sådan. 
Får skaffa större underbyxor, hon har blivit rätt mycket större sedan hon blev sittande stilla.
Upprepar please, not police i flera minuter — försöker också bokstavera till please, utan större framgång.
Sedan följer det vanliga pratet om att vara döende, när hon kräver att jag ska skicka efter hjälp.
Hon är hungrig, jag brer en hård macka åt henne som hon tacksamt tar emot och talar om att hon inte ätit på tre dar. Jag berättar att vi fikade innan vi lade oss. Nej då, det var alla vi andra men inte hon! 
När hon undrar vem som var här, talar jag om att ingen varit här sen Gro och Terje var här i tisdags. Men då var hon inte med, säger hon, men så lägger hon till att Gro borde ha skrivit och tackat för senast.
Innan vi bestämmer oss för att sova, säger hon att hon bara ska drömma färdig en underbar dröm. Jag hoppas innerligen att hon har en del underbara drömmar!
Lägger mig klockan 6:05.

6:15 vill hon gå upp, jag talar om att det är för tidigt — vi behöver sova om vi ska orka med en ny dag.

6:56 behöver hon hjälp med att få kudden på plats.

7:30 har jag somnat, när hon behöver en näsduk. Föreslår att vi båda ska sova en stund. “Nej, jag vill inte sova!” Hur hon kan hålla sig vaken större delen av natten, med sobril i kroppen fattar jag inte. Men det är väl inte underligt att hon sover länge på morgonen efter en sömnlös natt. Inte heller att hon tvärsomnar tidigt på kvällen.
“Så här har det aldrig låtit i vårt hus”, säger hon, jag hör inte något alls.

7:52 sitter hon fast, säger hon, jag flyttar på hennes ben och rör hennes händer och föreslår, för jag vet inte vilken gång, att vi ska sova.
Men nu är klockan åtta och jag flyttar ut på verandan i sommarregnet. Det är inte kallt, men jag är trött och ruggig och kryper ihop under den elektriska filten. S.Katten kommer in, som en dränkt katt, slår sig till ro i mitt knä och ger mig massor med blöta pussar. När han torkat av sig det värsta på mig, slår han sig ned i sin stol, bredvid mig.
Här är vi nu, lyssnades på “Alltid på en söndag”.