KAN INTE SLITA MIG FRÅN VERANDAN

 jag har inte varit ute på en månad, så bara att få sitta här på trappen, tillsammans med Munken, och njuta av det jag ser härifrån, är så fantastiskt att jag ger katten i disken, och allt som borde plockas undan. Jag har ju bara skjutit undan allt som stod i vägen, för att det skulle gå att få in sängen, och det syns förtvivlat väl hur skitigt och dammigt det är. 
Just nu bryr jag mig inte om det.

Mamma blev tvärtrött redan halv åtta, pottstolen med bäcken gick utmärkt att använda när den stod mitt på salsgolvet. Jag var evigt tacksam över att inte behöva alla flyttningarna och hissen, när Laura nästan sov medan jag klädde av henne. Efter toabesöket var det bara att flytta över till sängen. Hon hamnade lite för långt ned, men somnade på en gång, så jag lät det vara. Det blev varken tvätt eller tandborstning, får väl lov att ordna med mobila tvättprylar i fortsättningen.

Ser inte fram emot att sova på en av sofforna i salen i natt. Men annars hör jag inte när mor behöver mig. Hade tänkt beställa en snabbtelefon, den där sorten man har som "barnvakt", men hittar ingen på nätet.