MOR SITTER UPPRÄTT I SÄNGEN,

med täcket över huvudet, och sover. 
Får lite dåligt samvete varje gång jag stoppar i mor en halv sobril på småtimmarna. Det känns som om jag gör det för min skull — för att få en lugnare morgon. Men jag vet också, att utan den somnar hon inte, utan sitter upp i sängen, ofta livrädd, och talar med dem hon ser och hör. De som ingen annan ser och hör.

Natten var förhållandevis lugn. Visserligen hade jag svårt att somna om, sedan jag varit på toa vid fyratiden — men nå'n gång i närheten av halv sju, slocknade jag och sov till klockan var över halv nio. Nu har S.Katten och jag haft en skön stund på verandan. Jag har just avslutat mitt te, och både Munken och S.Katten trängs i mitt knä för att få ge mig kärlek.

Här och nu, vet jag inte hur dagen kommer att gestalta sig. Jag borde ringa trädgårdstjänst, efterson gräsklipparen inte startar — men jag ska ge den en chans till, bara jag hinner ut.

Grunnar fortfarande på om jag egentligen har någon glädje av hemtjänst. I går kväll kom de så sent att jag nästan fått Laura i säng, innan de dök upp. Allt de behövde göra var att tömma bäckenet och flytta över mor till sängen — vid vilken hon redan satt.