MOR ÄR PÅ ETT JÄKLA HUMÖR I DAG

Vid det här laget har jag lärt mig att inte argumentera — men vad 17 gör man när allt är fel. Någon snor hennes post, för hon vet ju att många skriver till henne. När jag säger att de personerna hon frågar efter är döda blir hon arg för att ingen talat om det för henne. 
Återkommande problem är stolen — och det är ett stort problem, ett problem jag inte har en aning om hur jag ska tackla.
Mamma sov ända till halv sex, men se’n blev det inte mycket sovit. Klockan åtta satt Barbro fortfarande upp i sängen, men hade slutat prata, så jag smög mig ut i hopp om att hinna få lite gjort innan hon ville gå upp. Halv nio hade hon somnat men det varade bara en halvtimme, så allt är fortfarande ogjort. Förutom en “spinach loaf” som jag just tog ur ugnen. 
Och hitintills har det pendlat mellan gråt och ilska. 
På något sätt, klarar vi av en dag i taget — sådant är ju livet, tack och lov, jag behöver inte putta på jordklotet, men jag är förtvivlad över den usla livskvalitet det innebär för Laura.
Hemtjänst har inte ringt om duschtid, undrar om Jenny glömde bort det.
Å, så trött jag är.