KAJSA WARGS VEGETARISKA KOKBOK

har mor fått i uppdrag att skriva — av Kajsa själv, som har bott i vårt hus. Jag påpekar att Kajsa bodde i Örebro, men fick reda på att så förhöll det sig inte alls — hon har bott här!

Tillståndet växlar snabbt, under middagen var något fel, så mamma vågade inte äta rabarberpajen. Hon undrade om det var näsan hon höll i, och hade svårt att hitta maten på tallriken. Ibland verkar det som om hon nästan inte ser något. Synd att den där syncentralen har semesterstängt, hon behöver verkligen komma dit.
Lite senare kan vi tala gamla semesterminnen, vilket uppskattades. Jag skulle behöva prata minnen hela dagarna, men jag orkar inte, det står stilla i skallen på mig när jag förtvivlat letar efter lämpliga samtalsämnen.
Se’n blev det problem för att byxorna gjorde henne illa, jag bytte byxor, men det blev inte heller bra. Frågade om hon ville ha kjol, det var så svårt att svara på att hon började gråta. Mitt i allt dividerande om klädseln, visade sig att hon glömt bort varför vi höll på att dividera om något! 
Vid åtta såg hon så trött ut att jag föreslog sänggång, vilket hon gick med på. Klockan nio när jag skulle säga god natt (för fjärde gången) hade hon redan somnat.