EN VAKEN NATT

Mor pratade non-stop till klockan ett, då behövde hon på toa. Hon gled av turner och hamnade på golvet. Det blev till att larma. Som vanligt tog det en halvtimme innan de kom — det är lång tid att sitta på golvet!
Tjejerna var nog snälla och hyggliga, men den ena var överdrivet gullig, det lät som om hon talade till en fyraåring, och lyckades klämma in ett par Laura (minst) i varje mening. Laura härmade henne, och fräste ifrån ”jag är väl ingen jäkla höna, uttala mitt namn som det ska uttalas!” (engelskt uttal). Men det hindrade henne inte från att fortsätta gulla på samma vis. Klockan två var vi båda tillbaka i våra sängar. Men det blev inte mycket sova nu heller. Hur i all världen mamma kan hålla sig vaken med sobril i kroppen är mer än jag förstår. Hon fortsatte att prata, och klockan tre ville hon ha ”återupplivningskaffe”. Klockan fem tyckte hon att vi skulle göra en utflykt med matsäck. Jag slumrade mellan vaven, men när jag vaknade vid åtta, satt hon fortfarande upp i sängen, nu pratade hon inte så mycket, men flyttade på täcket och filten, den senare lyckades hon knyta fast runt sänggrinden.
Jag smet ut utan att hon såg mig, men hann inte få något gjort, innan hon ville upp halv nio. Nu tycks hon ha slocknat i sin stol.