EN LUGN NATT

och nu en stilla stund på trappen. Bara tretton grader och småregn, men är man friskluftsfanatiker så är man. Dessutom är det den bästa platsen att sitta, om jag vill kunna höra när Laura börjar röra på sig.
Det blev en avspänd kväll när hon väl lugnat ned sig efter nattningen. Det gör mig så glad att se hur mycket Laura som trots allt finns kvar, mitt i all glömska, kaos och alla demoner. När hon vaknade 3:40, ville hon ha sina glasögon, och rätta till kudden. Vi pussades och kramades innan vi båda la oss tillrätta för att sova. (Nåja, mor satt mer än låg). En av många anledningar till att jag är mycket tveksam till att låta mor flytta in på ett boende (även korttidsboende) är just detta — vem skulle pussa och krama henne mitt i natten, och om så behövs, hålla henne i handen så länge hon vill det.
Jag hann aldrig somna, för klockan fyra var det dags för ett toabesök, som gick ovanligt smärtfritt.  
Vaknade halv nio, och hade kunnat somna om, men jag vill vara uppe och klädd när mor vaknar, annars blir det så stressigt. Så här sitter nu katterna och jag denna kulna morgon, och jag förtränger alla måsten.