BRISTANDE KOMMUNIKATION

Handläggaren sa att på onsdag kväll kunde nattningen börja. Förmodligen lever hon inte i samma värld som tjejerna på hemtjänst, för jag har inte hört något om när de börjar.
_ _ _ Hade inte mycket mer än skrivit ovanstående, så dök två tjejer upp, mitt i vårt kvällsfika! Tänk om folk lyssnade till vad man sa och förde det vidare!
Jag är visst tacksam över att bo i ett land där vi kan få den här sortens hjälp till en rimlig kostnad (jag tror och hoppas att kostnaden är rimlig) men jag är inte så till den milda grad tacksam att jag låter dem göra vad som helst, när som helst!
Dessutom var nattningen rena katastrofen. Jag blev uppmanad att gå min väg, så jag gick ut i köket, stoppade en “quick-cobbler” i ugnen och röjde diskbänken. Under tiden hörde jag vrål inifrån stora rummet. Efter en kvart, kom de ut i köket, sa att det inte gick att tvätta henne, så det var tack och adjö. Få mor i säng, kan jag också — det är ju hygienen jag inte klarar på egen hand. Får väl ge dem en chans till, men går det inte är det ju lika bra att jag gör allt själv. Dessutom var mamma i upplösningstillstånd när de hade gått. Hon kände sig förödmjukad och illa behandlad. 
Redan tidigare har jag haft en känsla av att de inte är intresserade av att höra vad jag har att berätta om Laura.