EN REGNIG DAG

 Att sova har alltid varit en av mina främsta talanger — en talang som förefaller ha avtagit. Jag kom visserligen i säng strax efter tio i går kväll men hade inte somnat riktigt när första ropet kommer 23:30. Laura sa att hon kräkts på det fina lakanet, det hade hon nog inte, men väl spottat slem på det. Att byta tog inte så lång stund, men sömnen ville inte infinna sig när jag väl kom tillbaka till slafen. Så jag var fortfarande vaken när mor en halvtimme senare sitter upp, är en aning förvirrad men ber om spottkoppen, varefter hon snabbt somnar.
Halv två håller jag på att glida in i sömnen när Laura ropar efter en sax. Den här gången är det lakanet som jag ska klippa ett hål i, “annars dör jag”. Jag försäkrar henne (till ingen nytta) att hon inte kommer att dö. Hon är urförbannad men övergår till att tala om en sockertopp som vi ska klippa toppen av. När jag inte gör det, får jag veta att jag tycker bättre om sockertoppen än henne. Så fortskrider det, men prat om bukandning och osammanhängande tal och gråt. Smyger därifrån när hon ser ut att sova 2:15.
Klockan fyra kan hon inte röra sig, och är övertygad om att hennes sista stund är kommen. Jag håller henne i handen och försöker tala om trevliga ting. Men eftersom vi har “robbers in the house”, så får jag i stället gå runt huset och leta efter dem. Att jag inte hittar dem beror enbart på min oskicklighet. En halvtimme senare sover hon, och jag avser att göra det samma. Strax före sex somnade jag förmodligen, och vaknade vid halv niotiden. Då var även mor vaken och behövde på toa. Så drog dagen i gång, relativt hyggligt. Eftersom det regnar och är kallt har vi hållit till i köket hela dagen. Jag har både hunnit diska, baka och göra yoghurt. Mor har sovit bitvis, när hon inte planlöst bläddrat i en tidning — eller försökt avlägsna nitarna ur den.
Sköterskorna var nyss här, Laura blir som en liten unge som ska synas och höras när de kommer. Förmodligen är hon väldigt osäker på hur hon ska bete sig, mot relativt okända personer.