Reveljen gick klockan sex

sen satt jag i en timme och lyssnade på alla faror som kan drabba oss om vi inte ta'r oss i akt. Våra glasögon kan bli stulna, vilket låter löjligt, men är en fasansfull utsikt om man ser så dåligt som Laura gör.
Så satt byxorna åt, jag lyckades på något vis få dem av henne, och pulade in några madrasskydd under baken på henne. Underlivshygienen är ett stort problem så länge hon varken vill eller kan hjälpa till att stå upp.


Hör att mamma snarkar gott inne hos sig nu, hur det går med besöket från rehab, vet jag inte. För att kunna sätta dit ryggstödet behöver vi ju tillgång till sängen.
Själv sitter jag under filten, med full värme, och funderar på varför inte Gro har skrivit eller ringt.


Naturligtvis borde jag kliva upp och göra en insats — det är ju inte så att det saknas arbetsuppgifter i huset — men jag orkar inte.