HANDLINGSFÖRLAMAD

Även om jag får tid över för mig själv, så går luften ur mig så snart jag sätter mig — jag vet bara att det finns saker som måste göras, och som borde göras. Men vad, har jag ingen aning om. Spelar förresten ingen roll om jag skulle minnas, för det mesta är oöverstigligt. 


Jag orkar inte ens ringa eller skriva till mina vänner — det är tur att några trogna själar ser till att hålla kontakten.


Att handla annat än den mat vi behöver för att överleva är bara inte att tänka på. Bra för ekonomin förstås.


Mindre bra för ekonomin när jag försummar att betala räkningar! Jag har fått betala straffavgift flera gånger, fast jag lägger alla räkningar i en hög, på ett ställe. Men vad hjälper det när jag inte kommer ihåg att titta där!


Och bokklubbar, nu håller jag på att säga upp dem alla, jag har inte råd att returnera tunga böcker som jag missar att tacka nej till.


Att fylla i formulär och kontakta människor är ett gissel (hemtjänsten).


Bankaffärer ska vi inte tala om — fast med min taskiga ekonomi är det ju inte så mycket att hålla reda på.


Och tekniken! Tänk om jag varit förutseende nog att skaffa barn som kunde sköta tekniken, som jag inte orkar tackla. Jag behöver tonvis med råd och dåd när det kommer till datorn, kameror och telefoner!


Maten blir, som jag tidigare skrivit, satt på undantag. Dels på grund av tidsbristen — men också för att all matfantasi runnit av mig.


Mors medicin har jag hitintills lyckats hålla reda på — värre är det med min egen.


Böcker har alltid varit min tillflykt när det varit svårt — nu orkar jag inte ens läsa.