söndag 29 juni 2014

MIN UNDERBARING


sa mor när jag kom in för att natta henne. Ibland får hon söka efter ord, och inte alltid finner hon de rätta — men hon finner fortfarande ett stort nöje i att leka med språket. 
Hon var trött, men på ett gott humör, och det var då för väl eftersom jag blev tvungen att byta tröja på henne. I morse vägrade Laura att ta av sig nattskjortan, så tjejerna lät henne behålla den, satte bara en tröja över. Hade de varit smarta hade de väntat en stund och sedan föreslagit henne att byta tröja  det hade förmodligen gått bra.
Så tjejerna som nattade mor, bytte nattröjan mot en snygg jumper. Då har de ändå både nattat mor och klätt henne på morgonen många gånger, och sett hur både natt och dagkläder ser ut.
Laura gjorde sitt bästa för att hjälpa till, och knystade inte när det gjorde ont. Hon är en underbaring!

torsdag 26 juni 2014

MOR ÄR VAKEN


när jag kommer hem från affären. Inte alltför upprörd, tack och lov, även om hon vill upp omgående.
Det blev en helt onödig tur till byn eftersom receptet inte kommit apoteket tillhanda. Märkligt hur sjukhuset ofta bara expedierar delar av de förskrivningar jag ber om — och naturligtvis utelämnar det som är nästan slut.

Micke och Liam kommer för att hjälpa mor upp, så jag får träna mig i självbehärskningens svåra konst. Med honungslen stämma förklarade jag varför stickade plagg inte mår bra av att hängas så att vassa saker sticker igenom plagget. Och visade på var det vär lämpligt att hänga en kofta.

Tjejerna som hjälper Laura i säng för middagsvilan, verkar lika förvånade i dag, som alla andra dagar, över att mor har ont i kroppen. Jag är medveten om att det är svårt, mycket svårt, att sköta en person som har ont, och det är deras attityd som upprör mig. När de gick, och sa hej då, svarade Laura med "och kom inte tillbaka!" Hon grät när jag kom in till henne, förmodligen mer över den förnedrande behandlingen än av smärta.

söndag 22 juni 2014

I NÄSTAN EN TIMME TALADE LAURA


med sina osynliga vänner, innan hon kom till ro. 
Hon hade somnar i sin stol innan tjänstarna kom — en halvtimme för sent — och det är naturligtvis inte roligt att bli väckt, för att kunna lägga sig. Så inte var hon särskilt medgörlig vid nattningen.
Hon var fortfarande upprörd när jag kom för att säga godnatt, hon ville inte ha täcket på sig, utan skulle upp ur sängen och vad jag än sa, så skulle jag ha talat om det för länge sedan. 
När jag tittade in till henne alldeles nyss, hade hon lugnat ned sig och ville gärna ha täcket över sig.
Annars har det varit en bra dag, jag tycker att Laura har varit ovanligt pigg de senaste dagarna, och i dag åt hon med god aptit. Hon har talat mycket — men det är inte alltid lätt att följa med i hennes tankegång. För jag tror faktiskt att det finns en tankegång i hennes ordlabyrinter, även om jag inte kan följa med i den.

lördag 21 juni 2014

SÅ VI LETAR


efter Lauras nattkläder, kvällens tjejer och jag. Till slut böjer sig en av tjejerna ned — och si, där under sängen ligger de.
Karin, favorittjänstaren, arbetar som vikarie under sommaren  jag hoppas vi får se mycket av henne.

fredag 20 juni 2014

"I DAG SKA MAN ÄTA SILL",


fick Laura veta av Liam. "Det är väl gott?" fortsatte han. Mor hade den goda smaken att inte svara, och jag insåg att Liam inte fattat ett smack av det jag sa om att inte behandla Laura som ett småbarn.
Stundtals för mor obegripliga samtal, att mina svar är lika obegripliga som hennes tal, stör henne inte det minsta. Lyckas jag komma på något intressant att tala om kan hon plötsligt återvända till nuet — för en stund.

på-luffen-knyten, 
av nattens lakan är tydligen
 det senaste på 
heminredningsfronten

torsdag 19 juni 2014

ALLT HÄNDE SAMTIDIGT


 i morse. Jag hade inte mer än larmat, för att Laura skulle få hjälp att komma upp, så ringde telefonen och kylskåpslevarnatören frågar om han kan komma med vårt nya kylskåp om en kvart. Det blev en snabbtömning av den gamla kylen, och så gällde det att flytta blomkrukor från trappen, så att killarna skulle kunna komma in. Flyttar sista pelargonen samtidigt som både hemtjänst och kylskåp anländer. Kylskåpet är på plats samtidigt som ena tjänstaren kommer och talar om att Laura är uppe, men väldigt frånvarande. Jag viftar iväg allt folk, och kör ut mor i köket — för hon var inte mer frånvarande än att hon kunde mumla att hon ville dit. Även om hon inte inte svarar på tilltal, suger hon kaffe, när jag sticker ett sugrör i munnen på henne — och efter en stund öppnar hon munnen för en smörgåsbit. Laura tuggar och sväljer, nästan utan att jag behöver påminna henne, och efter ytterligare en halvtimme är hon pigg och glad och redo att beundra vårt nya kylskåp.
Mor var fortfarande glad och relativt pigg när det var dags för middag  trots det, krävdes mycket övertalning för att hon skulle svälja maten. 
 
Nu ska jag leta efter två bortsprungna morötter — jag vet att jag tog ut dem ur den gamla kylen, men nu tycks de ha gått upp i rök. Och inte kan jag skylla på tjänstarna.

tisdag 17 juni 2014

SAMMA GOSSAR SOM NATTADE MOR,


kom för att hjälpa henne upp i morse. Det gick så där — men jag tror faktiskt att Liam ansträngde sig för att bemöta Laura på ett bra sätt.
Jag hörde hur han visade mor vad som stod på hans t-tröja  han läste högt "surf chop", och jag undrade det var krabb sjö, som åsyftades. Men sedan översatte han texten, och det var ju tur för det var ju "shop" det stod på tröjan.

måndag 16 juni 2014

EN TURBULENT NATTNING,

vilket inte förvånar mig eftersom det är Liam och Micke som hjälper (?) oss. Micke är OK, men han kan inte väga upp Liam. De får ta av Laura kläderna, men hon vägrar att sätta på sig nattkläder. Till slut ger de upp, Liam kommer ut i köket till mig och talar om att de lagt henne utan kläder. 
Jag anstränger mig för att inte vara ovänlig, men påpekar att det förmodligen skulle gå bättre om de inte behandlade henne som ett småbarn. 
Som alltid när Liam varit här, får jag ägna mig åt att släcka ljus, plocka upp kläder och vika ihop — vad soppåsarna har bland blommorna att göra förstår jag inte.


Laura är hur samarbetsvillig som helst, när jag hjälper henne på med nattkläderna — vilket inte betyder att det är enkelt, eftersom hon inte kan hjälpa till, och inte sätta sig upp. Jag tackar min lyckliga stjärna för att vi lever i en tid med töjbara kläder.
Hennes tal har varit sluddrigt ett par dagar, men är något bättre nu, hon har inte heller varit lika trött i dag som de föregående dagarna. 

lördag 14 juni 2014

I TVÅ DAGAR


har Laura varit ovanligt klar och ätit, utan alltför mycket tjat. Men idag är hon trött och frånvarande. När hon vaknade hade hon uppenbara problem med talet, allt som kom ur hennes mun var olika ljud — efter en lång stund lyckades hon forma "love darling". Hon uppskattade inte att bli hjälpt med morgontoaletten, men kunde formulera sig såpass att hon talade om att det gjorde ont.
Hon hade problem med att veta hur hon skulle dricka, men merparten av smörgåsen gick ned.
Nu har jag lutat hennes stol bakat, så mycket det går, hon sitter med tidningen i knäet utan att titta på den — hon verkar bara trött och desorienterad.
I salen ligger det underbyxor på golvet och sängen ser ut som en elefant har sovit i den.

onsdag 11 juni 2014

DAGENS MEDITATIONSÖVNING

är, om den lyckas, karaktärsdanande. Den lär mig att ha överseende med slarvig personal, för jag inser att de kan inte bättre — och de kommer aldrig att lära sig eftersom de inte vill lära sig.
   Jag försöker att förstå vad vitsen är, med att svepa in en våt tvål i toalettpapper.
 Att tandkrämstuben ligger bland blommorna är inte ovanligt, vilket får personalen som kommer på nästa pass att fråga mig var(t) tandkrämen är! 
Tandborsten däremot, brukar inte ligga på golvet  så jag hoppas att det inte är en ny trend.

måndag 9 juni 2014

SOM ALLTID NÄR KIA


sköter morgontoaletten, går det i flygande fläng. Efter tio minuter hörde jag hur ytterdörren slog igen, det förvånade mig för jag hade lagt fram rena lakan, och att kränga av och på lakanet på täcket, med de små kulorna i, är en veritabel brottningsmatch. Men jag ser att de struntat i den matchen, de lämnade de till kollegorna som kommer till kvällen.  
Några få tjejer har fattat vad herrbetjänten är till för — men inte att man bör vända kläderna på rätan, vika ihop dem och hänga dem prydligt. 
 
Vi sitter på verandan, Laura har krupit ihop under en filt, och jag skulle tro att hon snart somnar.
 
En vänlig grönskas rika dräkt, är en strof som ofta kommer för mig så här års. För nog är det en välsignelse hur grönskan döljer allt jag inte hinner med. Innan jag har hunnit ut med sekatören och klippt bort tråkiga fjolårsstjälkar har naturen helt barmhärtigt dolt eländet.

torsdag 5 juni 2014

FÖRST SITTER TJÄNSTARNA


tio minuter i bilen innan de kommer in (då vet jag vem som kommer), sedan klarar de av morgontoaletten på tio minuter blankt. Något som bara händer när just den här bilsittartjejen är här. Laura var inte road av deras hjälp. Tydligen höll hon i en av dem — hårt  och blev tillsagd att låta bli, eftersom det gjorde ont. Varpå hon svarade: "men att det gör ont när ni tar i mig, det skiter ni i". 

En väninna påpekar att de måste gå mycket långsamt om det tar dem tre minuter att gå från brevlådan till huset. Ja Lotta, de gör sig ingen brådska, de stannar och pratar, pekar och vänder sig om så fort de hör bil- eller fotgängare på vägen. I normal promenadtakt klara man sträckan på en minut.

måndag 2 juni 2014

EN AV TJEJERNA HADE MAGE


att fråga om de inte kunde köra fram till huset. Det ta'r tre minuter att gå från brevlådan till huset, men det är för jobbigt för tjänstarna. Den här årstiden tycker jag nog att de borde vara glada över att få en kort promenad.
Det senaste regnvädret har gjort djupa spår i vägen, så jag talade bara om att vägen varken klarar av trafik eller regn. Det var inte ett uppskattat svar, "vi tänkte att det inte skulle växa så mycket ogräs på vägen om vi kör på den", säger tjejen. Jag föredra'r en körbar väg med ogräs, framför en sönderkörd väg utan ogräs.
 
I dag verkar Laura inte fullt så trött som hon varit på sistone. Hon talar mycket, men inte alltid begripligt, hon blandar språk och upprepar sig. Det gäller för mig att hitta ämnen, tillräckligt intressanta för att fånga henne.

NU HAR JAG TRÖTTNAT PÅ


att vända kläderna rätt och vika ihop dem. I går kväll tog jag fram fars gamla herrbetjänt, och hängde prydligt Lauras kläder på den. I mitt stilla sinne undrade jag om, budskapet skulle gå fram. Det återstår att se, men morgonens tjejer hängde i alla fall mors nattkläder på den — visserligen ut och in, och inte prydligt, men det vore väl att begära för mycket.
Jag försöker att anlägga en pollyannaattityd, på de återkommande städpassen — för min egen skull — att bli sur fyra gånger om dagen är inte nyttigt. Medan jag går där och viker i hop och plockar upp, styr jag in tankarna på trevligheter, det innebär att riktigt stökiga dagar får jag gott om tid att koncentrera mig på livets glädjeämnen.
Nu, när det är så vackert, önskar jag verkligen att Laura kunde komma ut i trädgården, och se allt som blommar. Det är ju en trädgård hon har varit med att forma, jag vet att det skulle glädja henne — och kanske även sätta igång en del minnen.