DET VAR BARA TOLV GRADER

när jag flyttade ut på verandan 8:30, men nu har det hasat sig upp ett par grader, och när solen gör en blixtvisit, känns det riktigt varmt. Folk som går förbi på gångstigen på andra sidan ån, undrar nog vad det bor för knäppskallar här, som sitter ute i alla väder.
Natten var relativt lugn, ändå har jag inte sovit mycket efter klockan fyra. Då ville Laura att jag skulle flytta på ett blombord. Jag drog fram piedestalen med en oxalis, med det lät hon sig nöja, och jag kunde återvända till sängen. Men jag hann aldrig somna innan hon 5:15 hade fastnat med foton mellan madrassen och sänggrinden. Så föreslog jag att jag skulle få luta huvudändan en aning mer, så att trycket på rumpan skulle lätta. Det gick hon med på, tyckte till och med att det kändes bra. I går kväll när jag försökte med samma sak, blev hon bara arg och gav en komplicerad förklaring till varför jag hade fel.
Hann inte mycket mer än tillbaka till min soffa, då hon 5:30 var mycket upprörd över att hon inte kunde befria sina skyddslingar, hon hade ju lovat att göra det — och nu stod någon på knä bakom mig, och bönade och bad. Hon grät bittert över att inte kunna infria sitt löfte.
Inte heller nu hann jag somna innan hon behövde gå på toa 6:30. Det kom inte mycket i pottan, desto mer på golvet (som jag tack och lov lyckats skydda) dessutom var det mesta genomblött. Byte av särk och byxor var av nöden.
Blev rätt förvånad när nästa rop på toa kom 7:10, och ännu mer förvånad över att hon kunde prestera något. Men nu behövde inget bytas och jag var tillbaka till soffan efter en dryg kvart. Varifrån jag försäkrade henne att alla dörrar var låsta med dubbla lås och kedja eftersom hon var rädd för att vi skulle bli överfallna.