VILKEN DAG!

Sjukresor hämtade före sju. 
Vi fikade innan vi gik upp till mottagningen. Laura var ovanligt närvarande, kände igen sig, sa' att här har vi suttit förr.
På ögon fick vi vänta länge på att komma in. Se'n blev det grundliga undersökningar, ytterligare två, med väntan emellan. Så vi tillbringade nog över tre timmar där. Fick vänta en halvtimme på bil hem. Lagom för att gå på toa och äta glass. Tror mor var trött, hon upprepade envist vår adress, när hon inte frågade efter den.
Hemma fixade jag lite mat, vi satt på trappen och jag såg fram emot en skön kväll.
Det såg ut som mor somnade, men hon kved och det såg nästan medvetslöst ut. Tyckte hon såg sned ut i ansiktet, så jag försökte tala med henne men fick ingen riktig kontakt, hon smågrät och sa' I'm dying. Ringde 112, ambulansen kom snabbt, inget resonenmang, de svepte iväg snabbt. Jag körde efter. Dessa helvetesresor, att köra efter en ambulans och inte veta vad som väntar när man kommer fram.
Men precis som sist, satt mor upp i sängen och mådde bra, när jag kom fram.
Den här gången var det en väldigt rar läkare, som efter avslutad undersökning trodde att det kunde röra sig om en TIA attack, och de ville behålla henne över natten. 
Jag var dödstrött och orkade inte stanna länge, kom hem strax efter åtta och ramlade i säng med S.Katten på magen. han var goare än vanligt, kröp upp till ansiktet och låg och tittade mig in i ögonen. Gokillen. Han vaknade vid elva och ville gå ut.