KUNDE JAG BARA FÖRSTÅ

 vad som rör sig i Lauras hjärna. Nyss läste hon dagens datum på tidningen och sa': "tolfte juni var fars födelsedag". Och visst var det det, fast se'n la' hon till: "jag vet ju inte om han lever". Han dog på 60-talet, och skulle väl vara mellan 120 och 130 år om han fortfarande levde.
Strax efter sex, i morse, knackade hon i väggen. När jag kom in till henne frågade hon vad klockan var, och bad så mycket om ursäkt att hon väckte mig så tidigt, hon trodde det var dags att gå upp. Så jag återvände till sängen, men hade inte somnat när hon en halvtimme frågade vad klockan var, och åter bad om ursäkt för att hon stört mig så tidigt.
Jag släppte in S.Katten, som låg på min mage i tjugo minuter innan han ville gå ut.
Kvart över sju somnade jag om och sov i nästan en timme innan jag hörde att Laura var vaken.
Det var som vanligt en "rätt dement" morgon. Hon läser inte i tidningen, bara sitter och rullar ihop bladen. Vänder böcker upp och ned och säger att det är fina bilder att klippa ur. Det gäller att inte ge henne för fina böcker, och se till att inga saxar finns i närheten, eller pennor. Fast det går ju lika bra att riva ur sidor.
Så nästan på minuten, igen, (som i går och förrgår) hände något. Hon börjar kvida, och upprepar "jag gör mig inte till", hon har svårt att forma orden och att röra sig. 
Det är som de två föregående dagarna — och i torsdags — men mycket lindrigare, och det går över på tio minuter. 
Jag sätter på fika, och försöker tala med henne hela tiden. När fikat är färdigt är allt som vanligt (och ett relativt bra vanligt) igen.
Nu efter fikat, läser hon tidningen. Och jag tror faktiskt att det hon läser går in, för just nu kommenterr hon hur fräckt det är att stjäla ur folks brevlådor.

En mardrömsdag. Tog inte lång stund förrän det var dags för nästa "anfall". När hon sjönk ihop över bordet, och jag reste upp henne och sa' åt henne att hosta ordentligt, bara vrålade hon rakt ut.
Det gick över tämligen snart över. Men det har varit en orolig, irriterad och mycket dement dag.
Just nu påstår hon att hon inte kan andas om hon inte sitter på ett mycket märkligt och obekvämt vis.
Fel på fåtöljen, därför att någon har suttit i den innan vi köpte den.
Inga böcker som jag ger henne är bra. Delvis har hon nog långtråkigt. Ska försöka få tag på "dagverksamhetstanten" i morgon. Jag MÅSTE få hjälp.