ATT JAGA OSYNLIGA FIENDER

 Nu är jag trött på att lyfta på mattorna, titta i källaren (som vi inte har) och i hörnen,  i kuddfodralen, och under möblerna, efter någon illivilling som försöker ta mamma av daga. Det är jobbigt eftersom hon inte tror mig, när jag säger att inget finns där, eller ber mig titta igen efter två minuter.
Mor sov till halv tolv, vilket är skönt eftersom det förhoppningsvis förkortar dagen. Var relativt närvarande ända tills vi kom till toa. Det tog en bra stund att få henne därifrån. Jag ringde faktiskt hemtjänst, men det var upptaget.  Och så småningom kom hon upp, och till slut ned i salen.
Hela fikat och en stund till har vi varit förföljda, men just nu är ett klart ögonblick. Jag berättade att Iréne kommer med en bok av Edith Unnerstad, i kväll. Varpå hon sa' att hon skrev ju trevliga barnböcker. 
Nu ska hon läsa en kulturtidskrift, som kom i dag, är inte så säker på att det går bra.

Att laga mat har blivit en plåga — ännu mer än förut. Jag kan inte laga god mat längre. I synnerhet som det måste gå fort,  jag kan ju inte lämna mor, så jag far som en jojo mellan varje moment i matlagningen.