KVÄLL

 Bara ett kort anfall, som inte ens var ett anfall, i alla fall inte den vanliga andnöden, utan bara den bottenlösa skräcken för att någon var efter henne, någon som ville henne illa. Det övergick sen i en besvikelse över en elak kollega, som fortfarande ville henne ont.
Samtidigt som det varit en bra dag, så har det varit jobbigt, därför att jag nästan slagit knut på mig, i mina försök att vara stimulerande och alltid tillhands. Tillhands även när konversationen inte varit någon konversation, utan bara upprepat nonsens, som jag inte förstått.
Nu är jag mer än trött, men ska stanna uppe tills vi lyssnat på tio-nyheterna.