VÄNTAN

Det är en förfärlig känsla att bara vänta på att dagen ska ta slut, och att hoppas på en lång natt. 
De bra stunderna blir nog allt kortare varje dag. Och jag har svårt att orka med alla märkliga påståenden. Jag borde ju inte ge mig in i diskussioner, men när Laura talar om att det är svårt att bli besviken, undrar jag naturligtvis om hon är det, och på vem. Jo, hon är besviken, men väldigt vag om på vem, och varför. 
Och när hon påstår att folk inte läser tidningarna ordentligt (som om hon gjorde det!) kan jag inte låta bli att fråga hur hon vet det. Jo, det vet hon!

Ögon ringde för att ändra tiden, vi får komma nu på torsdag morgon. Det betyder att bussen kommer strax före sju. Förhoppningsvis betyder det också att vi kommer hem rätt tidigt.

Måste nog handla i morgon, eller i övermorgon, jag skjuter nog på det. Fast att handla da'n före helg är kanske inte så smart. Måste dessutom ta' mor med. Har inte beställt vakt, därför att jag tänkte att hon kanske behöver komma ut, men jag ångrar det nästan nu.