fredag 1 juni 2012

REDAN JUNI


Kanske är det en välsignelse att tiden går så fort.

Ännu en alldeles vanlig dag, vilket betyder en normalblandning av olika sinnesstämningar. Förmiddagarna kan vara rätt påfrestande, då är mor mest tyst och oföretagsam, men kan också vara rastlös. En påfrestande tystnad. Och all musik som spelas på radion, säger hon upprepar sig, så ber hon mig kolla om det är rätt. Hon tror att jag kan kolla allt.
Klockan två i morse ropade hon på hjälp, hon halvsatt i sängen och höll sig krampaktigt i handtaget på väggen. Jag vet inte om hon drömt något, men hon sa' att hon inte kunde röra sig (vilket hon kunde). Efter lite resonemang och en extra kudde, lade hon sig ned. Till och med bad om ursäkt att hon väckt mig. Hörde se'n att hon somnade rätt snart — vilket inte jag gjorde.
Rolf var här med bilen på förmiddagen, så efter middagen tog vi en tur till byn, dels för att köpa bensin till gräsklipparna och dels för att bli av med en del tidningar och kartonger. Fortfarande mycket skräp kvar i garaget, men jag vill inte ta' för mycket på en gång eftersom jag är rädd att Laura inte kan tåla sig, varken medan jag plockar in i bilen, eller medan jag slänger.
Väl hemkomna satt vi på trappen en halvtimme. Men det var för kallt, så vi flyttade in till fikat, och här är vi nu.
Just nu är humöret bra — hos mor — själv är jag så innerligt trött på att hon är så negativ. 
Allt är bluff, elände eller missförstånd.
Blir också ledsen när  mor skriver i böcker, bara nonsens eller sitt namn.
I går upptäckte jag att "the dust cover" till Solskensmålaren var sönderrivet, den bakre fläbben avriven. Oh nej, det var inte hon som gjort det. Senare såg jag att hon satt och skrev sitt namn, födelsedag och födelsort, på den avrivna biten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar