EN GOD FÖRMIDDAG

om det inte vore för att datorn strular.


Kunde inte somna om, så jag matade tvättmaskinen och försökte plocka undan lite, allt under det jag hade ett öra och ett öga hos mamma.
Hon sov till 9:45, verkade glad när hon vaknade, men jag blev tveksam, när hon inte kunde göra vissa saker för då skulle hon dö.

Men när vi väl var på plats i salen, var allt frid och fröjd och hon såg fram emot att få kaffe. 
Nu är fikat lyckligt överståndet och jag har hämtat tidningen utan att det uppstod problem.
Laura läser just nu tidningens rubriker högt, och tar det som en personlig förolämpning om hon inte vet eller förstår vem och vad det handlar om.


Tillbaka från brevlådan hittar jag henne i en obekväm kroppsställning. "Måste jag sitta så här länge till", frågar hon. Jag försäkrar henne att hon får sitta precis som hon vill. Det enda som är viktigt är att hon har det så bra som möjligt. Hon börjar gråta och säger att "någon" sagt åt henne att man måste sitta så.