INGEN VIDARE BÖRJAN PÅ DAGEN

Laura muttrade och upprepade diverse fraser, "det kan vara värt en mässa" och "en östermalmare" — vad nu det är.
Så nästan på minuten, samma tid som i går, blev hon ofattbart trött och började kvida, hade uppenbar dödsångest, och tyckte jag var förfärlig som sa' att det skulle gå över. Jag drog in henne i salen och fick över henne i fåtöljen. Hon påstod att hon inte kunde resa sig, men jag var grym och sa' att det kunde hon visst.
Se'n gjorde jag fika, och när det var färdigt var hon på riktigt gott humör. Jag blir inte riktigt klok på dessa attacker.
Blev ju tvungen att lämna henne när jag några timmar senare skulle laga mat, nackdelen med att inte ha henne i köket, när jag kom tillbaka grät hon och var så övergiven och ledsen. Och bedrövad över att inte kunna lita på folk!

Efter maten  (före efterrätten) flyttade vi ut på verandan. Det är ingen åskvärme, men en ljuvligt vacker svensk sommardag, med doft av hela försommaren.