Morgon

Ja, kanske sov några gudinnor i nattas, för mig blev det inte mycket sömn.
Nå'n gång vid midnatt ropade mor, när jag kom in till henne satt hon upp i sängen, såg ut som förr i världen, och sa, jag vill bara tala om att jag är frisk nu. Så bad hon mig ta av hälskydden hon har på nätterna. Tyckte gott att hon kunde sova ut en natt, så det gjorde jag. Var nog mest rädd för att hon skulle försöka ställa sig upp, men nej, nu kunde hon sova. Så hon bad om ursäkt för att hon väckt mig, och vi skildes åt.
Det var svårt att somna, jag tänkte på hur svårt det är att förstå att den dreglande, muttrande, skrikande, arga och rädda kvinnan är samma person som min vackra, och omtänksamma och intellektuella mor. Jag undrar hur mycket av demonerna som funnits under ytan, i hela hennes liv, utan att vi känt till mer än en bråkdel av dem.
Hade inte mycket mer än somnat så ropade en glad och sällskapsjuk mor igen, då var klockan tio i två. Hon ber om ursäkt igen, för hon vill ju inte störa mig. Jag sitter en stund, ser att hon är klarvaken, så jag släpper in S.Katten i hopp om att han ska ha en sövande effekt. Men det blir en kortvarig frist, efter en halvtimme är hon lika vaken, och S.Katten vill ut igen. Men nu tycker Laura att jag ska lägga mig. Återvänder till sängen, där jag får ligga en kvart. Tio i tre hör jag att hon pratar och ropar. När jag kommer dit säger hon något om brevväxling innan hon börjar tala om att "someone is going to kill me six o'clock". Ger henne en sobril och sätter mig hos henne och hon somnar snart. Det vill säga, jag tror att hon sover, eftersom hon andas lugnt och djupt. Kvart över tre, släcker jag lampan för att smyga därifrån. Men då slår hon upp ögonen och säger "ljuset slocknade". Jag talar om att det var jag som släckte det eftersom det börjar ljusna ute. Hon verkar trött och klar så när hon säger att jag kan lägga mig, så gör jag det. Först släpper jag in ett par plaskvåta katter som lägger sig hos mig. Öppnar fönstret så jag kan höra regnet, hoppas att det och spinnande ska söva mig. Men säg mig den glädje som varar, S.Katten lämnar mig och går till Laura. Det var nog bra, fast jag först var orolig att han skulle störa henne. Men hon är fortfarande klarvaken och blir glad. Så jag lämnar de båda och hoppas få lite sömn. Men jag är övertrött och hinner inte somna innan Munken vill ut en timme senare. Det verkar som mor somnat nu, och nå'n gång vid femtiden gör jag det med.
Vaknar trött vid nio, släpper in Munken och Mirre, och sedan dess har vi alla vilat i min säng. Hade tänkt diska nu på morgonen och förbereda middagen, men jag är fasansfullt trött, och nu när klockan redan är halv elva bör jag kanske vara nära mor, om hon skulle vakna.