MEN NU ÄR DEN ÖVER

Mamma började nicka till redan vid åtta-tiden. Jag frågade om hon ville lägga sig, nej, det orkade hon inte. Men fem minuter senare kom hon på att det kanske skulle vara bra. Jag var inte heller ledsen, med tanke på att det stod två dagars disk i köket. 
Läggningen och nattningen gick bra, jag sa' att jag bara skulle avsluta därnere. Så jag snabbdiskade, det tog kanske drygt tio minuter, så hör jag vrål uppifrån. Mamma var helt ifrån sig för att ingen kom när hon ropade. Förklarade att jag var tvungen att diska, jo det förstod hon, men hon förstod inte varför ingen kom när hon ropade. 
Nu var vi tvungna att viska, för någon D J Ä V U L satt i källaren och hånskrattade. Jag lovade att titta efter, men mina försäkringar att det inte fanns någon gick inte riktigt hem. 
Jag smög ned, för att få sitta på trappen en liten stund. Fick sällskap av Munken som sovit precis hela dagen, jag var nästan orolig för att han inte mådde bra, men han verkade tack och lov som vanligt. 
Men jag hade inte riktigt ro att sitta där ifall mor skulle ropa, så jag gick in halv tio och smög upp. Då sov hon, men jag hörde att hon var vaken sedan, och jag tror att hon är det nu också. Stoppade faktiskt i henne en sobril till + en droppe, och hoppas att hon ska få ro och sova gott.