DET ÄR SKÖNT FÖR GUDINNOR ATT FÅ SOVA

Man kan ju fråga sig hur lång tid som är rimligt att behöva vänta på hjälp när man larmar nattpatrullen.
Mor blev trött vid åttatiden, så strax efter åtta började vi de vanliga nattförberedelsenrna. Hon blev tröttare och tröttare och var inte särskilt medgörlig när det blev dags att fara upp med hissen. Väl uppe var hon i upplösningstillstånd, och snart var hon inte kontaktbar. Tänkte att det skulle gå över, men väl medveten om att det kan ta' över en timme innan hon kommer till sig - och jag trodde att jag skulle tuppa av - så ringde jag nattpatrullen. Jo, de skulle komma. Det tog över en halvtimme innan de kom, det är lång tid att hålla en person kvar på en obekväm stol (särskilt som jag redan stått och hållit fast henne i tjugo minuter, innan jag ringde). Strax innan de kom så kom Laura till sig, och jag funderade på om vi skulle klara oss på egen hand. 
Laura kom snbbt i säng och tjejerna gick (tre stycken, den här gången, varav Ulla var en).
Jag förstod att mor inte hade en aning om vad som hänt, hon var riktigt pigg och social, men det var inte jag. Men eftersom S.Katten parkerat sig på hennes mage, tyckte jag att jag kunde dyka i säng. S.Katten är ingen "underkatt" som alltid vet när han behövs, men det verkar som han bryr sig mer än vanligt om Laura, just när hon behöver en katt i famnen.
Hade tänkt duscha, men det orkar jag inte.
O, nu pratar mor...
Min älskade mamma ville bara ha kontakt, bad om ursäkt för att hon störde, och hon var sig själv, som i gamla tider.