ONSDAG

Det känns som jag kommer att gå i bitar snart. Jag är trött och ledsen. Kommunen lovade mig avlösning i förra veckan, jag har inte hört ett ord från dem. 
Dagen började med ett anfall före klockan sex. Det tog en timme. Ytterligare en timme lyckades jag få mor att vila, men hon sov nog inte, och inte jag heller.
Efter fikat kom en ny attack.
Sen har det varit halvskapligt, med några korta goda stunder.
Frågan är om det inte är något under uppsegling nu.
Ett par sköterskor var här och skötte Lauras trycksår mitt i vårt eftermiddagsfika.