I GÅR KVÄLL

 var Laura så trött att hon inte kunde sitta upprätt, medan vi väntade på att hemtjänstarna skulle komma och natta henne. Men vid midnatt vaknade hon full av ruelse över allt hon inte gjort, och fel hon eventuellt skulle komma att göra.
Hon ville också försäkra sig om att det elektriska var som det skulle. Jag försäkrade henne att en elektriker varit här nyligen, och allt var i ordning.
Så fortsatte hon att tala om den "hon" hon frågat efter tidgare på kvällen, nu var hon under jorden.
Peter står bakom dig, sa’ hon plötsligt. (Min far som varit död i många år).

Just nu funderar jag på hur jag ska kunna hinna både till apoteket och konsum, i morgon. Jag måste till båda ställena — men vet att det är omöjligt att hinna med mer än ett av dem.