HÖR AV EN VÄNINNA

att jag inte hälsat på hennes syster, som vinkade åt mig på konsums parkeringsplats. Tack och lov hör varken Gunilla eller Eva till de lättstötta — men jag kan inte låta bli att undra hur många som tycker jag är högfärdig som inte hälsar. Jag bad Eva tala om för alla människor att så länge jag är tvungen att använda urgamla glasögon, så ser jag inte mindre föremål än elefanter.
Det värsta är nog inte att jag inte hälsar på folk, att köra i mörker med glasögon av fel styrka är direkt livsfarligt — alla ljusflyter ut till stora suddiga fläckar, och jag ser nätt och jämt vägen. 
Kanske är det tur att jag kan komma ifrån för att handla, så sällan. Det är inte så ofta jag ger mig ut på vägarna. Bra för ekonomin är det också — glasögon kostar mer än jag har råd med.