FÖRLIDEN NATT

pratade Laura oavbrutet i flera timmar innan hon somnade
...av de tvåhundra personer som jag ser nu…
…hur ser en tuff person ut...
…jag blir faktiskt riktigt förbannad...
…ni ska se glada ut...
…jag hade en lös fjäder där…
…upp till kamp…
Någon röd tråd fanns inte, och det fanns inte utrymme för diskussion. När jag insåg att mor inte brydde sig om min närvaro gick jag och lade mig — men jag hörde hur hon fortsatte att prata.
I morse förstod jag varför, hon hade lyckats sätta sig upp i sängen. Visserligen hade hon blivit lagd på sidan, men inte tillräckligt mycket, så hon hade lyckats koma över på rygg.
Sen har dagen gått i ett — med de vanliga tvära kasten mellan olika sinnestillstånd. Och de vanliga irritationsmomenten — som att jag blev tvungen att larma på middagsvilan, därför att mor satt sig upp i sängen. 

Laura hör inte särskilt dåligt — men har ändå ofta svårt att uppfatta vad man säger. Förmodligen beror det på att hon inte längre associerar, normalt sett förstår man ju vad någon säger, även om man inte hör alla orden, eftersom vi har förmågan att fylla i vad som sannolikt blivit sagt.

Middagen avlöpte inte helt smärtfritt, när vi kom till efterrätten började mor att spotta ut maten, samtidigt som hon tyckte att hon fått för lite. För om hon åt upp maten, skulle det ju inte bli någon kvar.

Somliga hemtjänstare luktar tobak, andra stinker parfym och några luktar något syntetiskt som jag misstänker är godis (vad de tycker är godis).

Nej, jag har inte hunnit över till det nya forumet (se föregående inlägg) — jag går på autopilot, och hjärnan har jag inte sett röken av på hela dagen.