HÄR HAR JAG GÅTT

i flera dagar och försökt komma på något positivt att säga hemtjänstarna, så kommer jag in till mor och hittar långbyxorna på golvet bredvid pottstolen, linnet hopknölat på en pall och koftan och en tröja på en fåtölj, halvvägs ned på golvet. 
Jag kom onekligen av mig i jakten på bra saker att säga om dem. För det finns enstaka ljusglimtar — nåja, ljusglimtar är kanske att ta i, men det finns några trevliga hemtjänstare. Som dessutom inte bara är trevliga, utan även dugliga. En ovanlig kombination. Det vete 17 hur många hemtjänstare som besöker oss, jag vet bara att de är många — och av alla dessa, tror jag att det är tre stycken som brukar komma ut i köket och tala om när de går. Det uppskattar jag. 
Många av dem, i synnerhet de unga, är rädda för mig. Det syns så väl på den flackande blicken och de ansträngda leendena.

Kan jag verkligen inte komma på mer?