EN STRÅLANDE VINTERDAG

lider mot sitt slut. En av dessa dagar som jag ser fram emot att den ska ta slut.
För Lauras del har den varit bra — relativt kort eftersom hon sov länge. Hemtjänstarna har insett att de  inte blir insläppta, om de tänker väcka henne, vilket är skönt. I morse hann vi precis frukostera medan vi väntade på dem. Då hade snickare och rehab hunnit hit för att mäta duschen, vi kommer att få en större kabin.

Dagarna är ofta bra, men många gånger vaknar hon och är orolig och sällskapssjuk, på förnatten. Det märkliga är, att trots att det kan vara svårt att få något sammanhang i en del av vad hon säger, så är det just på nätterna som mycket av den friska Laura skymtar. Det kan bitvis kännas som när vi skojade före sänggåendet när jag var i tonåren.
Här sitter vi vid vårt adventsljus och lyssnar till Haydn — jag borde diska, men vi har det så gott att det får vänta.