MITT DÅLIGA SAMVETE

blommar upp när jag märker hur Liam verkligen försöker att vara till lags. Han och en tjej av ungefär samma kaliber, sköter mors morgontoalett, allt under det att de för ett privat samtal. När jag kommer in i rummet, och de börjar tala med mig, påpekar jag att ett privatsamtal ofta upplevs av patienten, som om man talar om denne. De hade de aldrig tänkt på, men skulle göra det i framtiden. När jag ändå var i farten så bad jag dem att tilltala Laura i andra person singularis — vilket jag fick förklara. Så jag sa att jag förmodade att de duschade innan de gick hemifrån, och alltså inte borde säga att "vi ska duscha". De hade de inte heller tänkt på — tänker de någonsin? Jag ansträngde mig för att inte låta som den sura tant jag i grunden är, hur de uppfattade mig, vet jag förstås inte, men vi skildes åt i all vänskaplighet. Om mina förslag kommer att sjunka in, återstår att se.