fredag 20 september 2013

DET ÄR EN OUTSÄGLIG GLÄDJE

att Laura dagligen uttrycker sin glädje över att hon har det bra och att vi får vara tillsammans. Hon använder sig ofta av sina gamla smeknamn på mig, men hon varierar alltid sina formuleringar.
Där har hemtjänstarna något att lära. Idag fyrar Nora av tre meningar på raken, med samma innehåll:
"Du ska få hoppa i duschen nu, det blir väl skönt?".
"Du ska få komma i duschen, så blir det varmt och gott".
"Det ska väl bli skönt att duscha, det blir varmt och gott ska du se".
Det fanns inget utrymme för svar mellan meningarna. Jag tycker det är kränkande att behandla en människa så — vare sig det råkar vara ett barn eller en dement vuxen. För jag kan inte tänka mig att de behandlar icke-dementa vårdtagare på samma vis. Fast med tanke på deras begränsade vokabulär, kanske de inte bemöter någon på något annat vis.
Trots detta bemötande försökte mor skämta, när den ena tjejen sa något om att mor skulle få en handduk, säger Laura: "har du ingen honduk". 
"Vi har handdukar", blev det förnärmade svaret.
Jag borde väl inte bli förvånad, häromdagen sa Laura till en tjej att hon inte var särskilt meddelsam. "Vad är det?", svarade hon!
 
Det förvånar mig inte det minsta att Laura efter en stund i dessa tjänstares sällskap, går in i sin egen värld, där hon inte går att nå. 
Jag har funderat en hel del över detta tillstånd, hon är ju inte medvetslös — bara onåbar. Det inträffar bara när tjänstarna är här, vilket får mig att tro att hon inte orkar med de beskäftiga tjänstarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar