DEN KALLA VARDAGEN

går vidare — så kall att katterna blivit innekatter. 

Jag märker hur jag håller andan när hemtjänstens bil kör in på gården — inte förrän jag ser vilka tjänstare som kliver ur, andas jag ut. För det mesta av ren självbevarelsedrift, snarare än lättnad.

Jag har inte orkat städa efter tjänstarna på sistone — och det märks på en gång.  

 Den avklippta salvtuben är tom, och har varit tom i flera veckor nu — en ny har legat oöppnad lika länge.

  I morgon är det duschdag — och jag borde städa duschen, men när alla måsten är avklarade, då har jag bara en tanke i huvudet — att få sova — och tänker, mot bättre vetande, att städa får jag göra i morgon.

 

 Jag har varit för lat för att leta rätt på den goda hemgjorda vinbärssylten i frysen, utan har på sistone serverat lingonsylt i yoghurten. Men så i går hade jag letat fram, och tinat upp den — vilket fick mor att noga skilja ut vinbären från yoghurten, och spotta ut dem. Inte förrän jag noga mixat alltihop med en mixerstav,  slank allt ned.

 

Blöjan i fåtöljen, den stora vattenpölen på toa och höstlöven på golvet får ni tänka er.