hojtar Liam genom mamma-monitorn. Jag talar i telefon och ger blanka katten i befallningen. Efter en stund kommer den bättre hälften av teamet ut i köket, för att hämta en soppåse.
När jag något senare går in till dem, ser jag hur de använder underlakanet som drag: ritsch ratsch. "Vi behöver ett nytt lakan, för det gick sönder", får jag höra då.
Inte underligt.
Jag gratulerar mig själv, till att jag lyckades hålla tand för tunga.
Och inte blir jag gladare av den här synen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar