onsdag 18 september 2013

KONSTEN ATT PRATA IHJÄL SINA MEDMÄNNISKOR

— ja, jag tror ta mig 17 att hemtjänstarna skulle kunna prata ihjäl en marmorstaty.
Förstå mig rätt, jag tycker att det är utmärkt att de är glada och vänliga. De förtjänar en eloge för att de försöker få till stånd ett samtal — MEN, det finns en hel näve full av men, det kan gå till överdrift. Trodde jag att det lönade sig skulle jag ge dem några råd på vägen:
* hämta gärna andan mellan frågorna
* får du inget svar, kanske det beror på att motparten inte vill samtala
* kom inte med samma utslitna fraser varje dag
* var inte rädd för tystnaden
Så här lät det i morse:
"Hej Laura, har du sovit gott i natt?"
"Nu är hösten här, det är kallt och ruggigt, usch!"
"Men hösten kan vara fin."
"Hur är det annars då?"
"Vad har du för planer för i dag då?"
"Det ska bli gott att få kläder på sig". (Tjänstarna var inte nakna, om nu någon trodde det).
"Det ska väl bli gott att komma upp och få frukost i sig?"
"Det är inte dumt du".
"Det luktar nybakat, du ska se att du får något gott till frukost". (Nej, det nybakade ska serveras vid ett annat tillfälle).
Laura gav bara några få grymtningar ifrån sig — vilket nog snarare berodde på att tjejerna aldrig hämtade andan, än att mor var på dåligt humör.
Laura har varit glad och solig ända sedan hon vaknade, även om hon föreföll en aning dämpad medan tjejerna var här. Medan vi väntade på tjejerna, diskuterade vi bakverken som stod i ugnen, och gångna höstar.
För en gångs skull ville hon inte på toa, det är annars ett återkommande ämne. Laura anser att hon kan gå dit själv, bara jag hjälper henne upp ur sängen. Jag gör mitt bästa för att förklara varför hon inte kan gå på toa och talar om att hon har en blöja. Men hon vill inte kissa i blöjan, det är otrevligt.  Och jag förstår mer än väl hennes synpunkt. Men det känns en gnutta tjatigt att upprepa argumenten i det oändliga — för jag har inte mer än lagt fram mina fakta, så börjar samtalet om från början.
 
För ögonblicket knölar hon ihop dagens tidning, jag ber henne låta bli, säger att jag vill läsa tidningen medan den är slät. Visst förstår hon det, håller med om att släta tidningar är lättare att läsa — så återgår hon till tidningsskrynklandet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar