Hon är vrång och grabbar tag i tjejernas händer, när de gör henne illa — och hon är jättestark — tjejerna vädjar och skäller omväxlande, men mor släpper inte i första taget.
Kanske är hon extra vrång, därför att natten varit orolig. Och vem skulle inte bli orolig om man vaknar och inte vet var man är. Hon vill gå ut och gå, och hon vill ha en bok att läsa — till slut slappnar hon av, när hon får en katt som sängkamrat. Men hon fortsätter att småprata och slänga sängkläderna på golvet hela natten.
Eftersom mor är esperantist, gav jag henne nyligen en bok om Ludwik Zamenhof, mannen som skapade språket. Medan vi väntar på tjejerna, läser jag — eller snarare återberättar, ur boken. Hon är intresserad och vi talar om vad jag läser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar