VI HAR OFTA

en trevlig och lugn stund på morgonen, medan vi väntar på att hemtjänstarna ska komma och hjälpa Laura ur sängen. Får hon bara vakna av sig själv, är hon lugn och glad. Våra samtal rör sig mest om väder och vind, och ibland gamla minnen — och jag kan förvånas över att somt sitter som berget, medan andra episoder är helt utplånade.
I dag talade jag om att det är den andra januari. På en gång talade Laura om att hennes mammas födelsedag var den tredje januari.
Tyvärr försvinner för det mesta Lauras goda humör och lugn, så snart hemtjänstarna varit här några minuter. I dag hörde jag hur Laura var irriterad över att hon inte fick göra något själv. När hon kom ut i köket var hon fortfarande upprörd och fräste: ”ja, tänk att jag till och med kan snyta mig själv”. 
Nu, efter en timme, är hon fortfarande arg och rastlös. Ska till ”the Lake”, där hon vistades i sin barndom. 
  
Några få av hemtjänstarna, fyra eller kanske fem tjejer, bemöter mor som en vuxen människa, och när de har varit här är Laura sig lik.
Jag skulle önska att mycket unga personer alltid gick tillsammans med en som är äldre. Det blir sällan bra när det är två av de yngsta som går tillsammans.