Det är hon ju ofta på tidig kväll, men i kväll är det värre än vanligt. Vill upp på övre våningen, vill ut, till grinden, upp i tornet. Hon blir upprörd när hon läser en annons, hon skulle ha läst den tidigare, så skulle hon ha hunnit. Vad hon skulle ha hunnit vet jag inte — men jag förklarar att, den affären ligger i Stockholm, det hade inte hjälpt om vi läst annonsen redan i morse, vi skulle ändå inte kunna komma till den affären.
Precis som varje kväll, vill hon komma runt köksbordet, och hon blir lika irriterad när jag talar om att rullstolen inte får plats där. Mina förklaringar sjunker aldrig in, för efter några minuter ska hon runt bordet igen.
Det måste vara fasansfullt för en frihetsälskande person, som är van att röra sig mycket och klara sig på egen hand, att bli sittande i en rullstol och inte klara sig själv.
Vi behöver bara vänta en kvart på att bli nattade — de lämnar två bilar med motor och radio på, de senare på mycket hög volym. Katterna uppskattar inte dunket från radioapparaterna — jag tror att det är två olika program som definitivt inte blir till en harmonisk enhet.
Tjejerna är beskäftiga och Laura blir till en riktig satkärring. Hon har aldrig varit med om att byta kläder till natten, har aldrig blivit nattat, de har aldrig varit så här vårdslösa… ”Ni måste vara mycket ovana”. Inte läge att argumentera, som en av tjejerna gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar