försvunnit, liksom den halvfulla flaskan med natriumklorid — men det har tillkommit ännu en obegagnad blöja i en fåtölj. Och en toarulle ligger som en serpentin på golvet.
En av tjejerna — en enda av jag vet inte hur många, men många är de — ser till att soporna kommer till soptunnan.
Trots att det står en hög plastpall bredvid sängen, har många av tjejerna framhärdat i att ställa tvättfatet på en stoppad fåtölj. De innebär att de förutom att böja sig ned, för att använda det, måste vända sig om.
Nu har jag tröttnat på att ha en ständigt våt fåtölj och tejpat fast en lapp på pallen. Ingen vänlig ”var-vänlig-nyttja -denna-pall-för-våta-kärl-lapp”, som jag inte ens är säker på att de förstår. Bara en uppmaning: STÄLL TVÄTTFATET HÄR!
Den här bloggen handlar om min mamma Lauras vardag. Hon föddes i Kalifornien 1919, och kom till Sverige i tonåren. Hennes mamma dog när hon var sex år och hennes svenska pappa gifte så småningom om sig, med en kvinna som inte var intresserad av att ta hand om en styvdotter, så Laura kom att flytta mellan olika släktingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar