
Den här bloggen handlar om min mamma Lauras vardag. Hon föddes i Kalifornien 1919, och kom till Sverige i tonåren. Hennes mamma dog när hon var sex år och hennes svenska pappa gifte så småningom om sig, med en kvinna som inte var intresserad av att ta hand om en styvdotter, så Laura kom att flytta mellan olika släktingar.
fredag 11 januari 2013
JAG BLIR BÅDE LEDSEN
och arg när jag hör och ser hur Laura bemöts. Idag glammades det så mycket i salen, när sköterskan lade om såren, och Laura skulle kläs på efter duschen, att de inte tycktes bry sig om vad hon sade.
Sedan började Liam tjata om vad veni vidi vici betyder — hans repertoar är mycket begränsad — "vet du vad det betyder Laura", frågade han varje gång. Och varje gång hon svarade, sa' han "gu' va' duktig du e Laura".
Till slut gick jag in i salen och vattnade blommor. Precis som jag avsåg, fungerade jag som en våt filt — först frågade Liam mig om jag visste vad veni vidi vici betyder. Jag var rätt kort, när jag frågade om det var en tentamen, och påpekade att det var samma frågor han ställde senast. Även sedan blommorna var vattnade stannade jag där inne, vilket hade avsedd dämpande effekt. Jag tycker inte om det, men med vissa hemtjänstare kommer jag nog att få göra så i fortsättningen.
När vi väl blev av med dem, var mor dålig, var orolig, stammade och sa' att hon var död.
Tack och lov mådde hon bra när hon vaknade, och det var två bra tjejer som hjälpte henne upp. Bra för Lauras sinnesfrid, även om inte heller de kan vika ihop filtar och kläder eller plocka upp från golvet.
Middagen tog en hel evighet, eftersom hon envisades med att stoppa upp all maten som en jätteprilla under överläppen, och sedan gräva ut den med fingrarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar