LIVET BLIR EN ANING

komplicerat, när man inte kan ta’ sig hemifrån. En dag i veckan är vår bank öppen till klockan tre — men jag kan aldrig åka hemifrån före klockan tre. Dagens banker har varken pengar eller service — men en fullmakt skickar de i dag. Sen gäller det att hitta en person, som både är villig att uträtta mina ärenden, och är ledig på bankens skumma tider. Det är inte helt enkelt, eftersom jag har de flesta av mina vänner på andra orter. Fullmakten ska dessutom bevittnas av två personer — jag får väl hoppas att det finns två skrivkunniga hemtjänstare. 
Nästan lika krångligt är det med apoteksärendena, som inte blir enklare av att sjukhuset nästan alltid lyckas göra fel med förskrivningarna och dessutom glömmer att iterera recepten.

Nu har jag suttit en lång stund och grunnat över om jag inte har något positivt att komma med — men jag kommer bara på fler irritationsmoment. Som att golvet alltid är vått, när de går sin väg, och jag kan inte riktigt förstå varför, för alla tar ju på sig skoskydd innan de går in. Antingen måste de vara trasiga, eller också trampar de i det våta som de dragit in innan de hinner få på sig skoskydden. Att det ligger golvtrasor framme är för subtilt, de finns nog bara en eller två som använder dem.

Det är rätt intressant att sitta i rummet när de sköter mor, jag har fått omvärdera mina åsikter om några av tjänstarna. En är inte så bra som jag trodde, medan ett par andra är bättre.