när jag sa åt henne att det inte är bekvämt att ligga med huvudet på grinden. Det skulle jag också ha blivit, och det mest för att jag skulle ha tyckt att det var pinsamt att göra en sådan tabbe. Förhoppningsvis gör det att hon tänker efter om patienten ligger bekvämt i fortsättningen — och förhoppningsvis ska jag inte behöva vara den elaka kärringen som påpekar den sortens självklarheter i fortsättningen.
Laura har ännu inte vant sig vid normaltiden — hon somnar i sin stol före klockan sju (och det gör nästan jag också). Jag har inte bett om tidigare nattning, eftersom jag tänkt att vi båda långsamt ska vänja oss vid nytiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar