LAURA HAR SOVIT

mest hela dagen. Som så ofta, förlorade vi kontakten med henne när hon kommit till sin stol. Jag förstår inte riktigt vad som händer — det kan väl knappast vara så enkelt som att hon stänger av tjänstarna efter en stund. I så fall inget jag kan klandra henne för, när jag hör hur samma barnsliga påstående, i samma barnsliga tonfall, upprepas in absurdum. 
Jag undrar vad de egentligen lär sig under sin utbildning.
Liam försöker i alla fall ge sken av att han har en gedigen medicinsk utbildning, han tar pulsen, lätt lutad över sängen, och ser ut som forna tiders auktoritära läkare i rondtagen. Ställer frågor och försöker låta initierad. 

I dag sov Laura ovanligt länge sedan hon kommit tillbaka till sängen, och har bara varit vaken kortare stunder. Då är hon på gott humör, men verkar genomtrött.

Eftersom Laura tillbringar mer tid i sängen än tidigare, mejlade jag rehab för att höra om de hade någon lämplig sängbricka eller sängbord. Strykbrädet fungerade, men var inte perfekt. En av rehabtjejerna var just här med ett sängbord. Där har hemtjänsten något att lära!

Passade på att köra in den lilla lätta trädgårdsmöbeln, medan mor sov — den stora får jag nog beställa hit kommunens gubbar för att få in.

På tal om kommunens gubbar såg jag i morse en handfull av de gubbar som jobbar för samhall och handlar åt folk som inte själva kan göra det. Hyggliga gubbar, hårt märkta av livet, som jag har talat med ibland. 

Det finns som påpekar att jag kan få hjälp med matinköpen om jag inte klarar det själv. Ja, behöver jag bara mjölk och några konservburkar, skulle jag kunna tänka mig att anlita dem — men inte för grönsaker. Jag tror inte att de ens vet vad selleri är, och än mindre är kapabla att välja ut de perfekta grönsakerna — eller låta bli att köpa sådant som inte är bra.