onsdag 9 oktober 2013

JAG HÖR


att Laura rör sig, så jag smyger in till henne vid sjutiden.  Hon hostar och jag frågar om hon vill ändra ställning. Nej, hon ligger bra, och blir glad när hon hör att hon kan sova vidare, hon verkar klar och talar tydligt. Kanske blir det en vaken dag. 
Elisabeth föreslog att jag skulle minska på en av de mediciner som förmodligen gör henne trött. Förhoppningsvis ska det hjälpa.
Den enda nackdelen jag kan se med det tunga täcket, förutom att det är ohanterligt, är att det är väldigt varmt. Så här års, i vårt kalla hus, är det nog bra — men den varma årstiden blir det förmodligen för varmt.
 
Tjejerna som nattade mor framförde en fråga från "vår" sjuksköterska: vill jag att hon kontaktar mig. Jag kunde ju inte ge  mig till att vråla NEJ, så jag nöjde mig med att säga att jag för tillfället inte hade några frågor eller önskemål. Är det månne så, att med överhetens ögon på sig, måste de visa att de är omtänksamma och vill stötta mig?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar