Så var det slut på de bra tjejerna — två tjänstare står och drar i dörren, utan att komma på den ljusa idén att ringa på dörrklockan!
Jag hör hur mor kvider när de lägger henne, och när jag kommer in ligger Laura med grinden som huvudkudde! Jag ta'r ett djupt andetag och brygger gott te, som en gäst just medförde, och känner hur jag närmar mig en slags inre balans. Det är ju så här det är, och så här det kommer att förbli, jag måste lära mig att acceptera det.
S.Katten kom nyss in och gick raka vägen till mors säng — så jag tror att båda har det bra nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar