onsdag 15 maj 2013

”SPRINGER IVÄG MED ORDET HÄNSYN


det är vad ni gör”. Laura var inte lätt att tas med i morse. Hon beskyllde de stackars tjänstarna för att inte visa någon hänsyn — inte bara en gång, utan oräkneliga gånger. 
Som så många gånger förr, funderade jag över varför det inte funkar med somliga av tjänstarna, de här två hör till den stora gruppen som varken är bra eller dålig. Jag har en känsla av att Laura har en inbygd sensor, som får henne att sparka bakut, så snart inte tjejerna är på samma våglängd som hon. Och på samma våglängd var de definitivt inte i dag. Jenny försökte släta över, blev nedlåtande övertydlig, och som vanligt lyckades hon klämma in ett Laura i varenda mening. Så Laura fräste: ”bara du säger mitt namn tillräckligt många gånger, tror du att allt blir bra”. Klarsynt skulle jag vilja påstå.
När det kom till tvättningen, sa Jenny ”så ska vi tvätta armen”. ”Blir vi rena när du tvättar mig?” svarar mor. 
Jag bara önskar att den här sortens kommentarer från mors sida, sjunker in hos tjejerna, så att de tänker sig för innan de säger något i framtiden. Men hitintills har de inte visat sig så läraktiga.

Laura var så trött vid frukosten att jag flera gånger fick påminna henne om att hon skulle äta. Hon sov nästan innan hon avslutat frukosten, och ville lägga sig igen. Hon fick sova i sin stol i över en halvtimme innan hon fick hjälp att komma i säng. Jag förstod att hon var ruggig och kände sig eländig.
Efter att ha sovit en timme tillsammans med S.Katten, var hon pigg och på gott humör. Vi drack te och sedan ville hon ligga kvar och vila sig en stund till. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar