och så gör vi det", Laura fångar tjänstarens tonfall på pricken — men Sigrid förstår inte ett dugg. Hon låter nämligen som om hon talade med en bångstyrig, mindre vetande fyraåring. Men hon är uppenbarligen övertygad om sin egen förträfflighet, för hon blir förnärmad och frågar (med samma tonfall) om hon ska sluta tala om vad hon gör. Att man kan säga saker på olika sätt har inte gått upp för henne — och jag misstänker att det aldrig kommer att göra det.
Så har jag tillbringat en stund i salen med att plocka upp handdukar från golvet och vika ihop sängkläder. Att både lämna rummet snyggt efter sig, och att tilltala Laura som en vuxen människa är tydligen för mycket begärt. Morgonens tjänstare daltar inte och tilltalar mor i vanlig samtalston — men att vika ihop en filt eller kläder, det kan de inte.
För tillfället ägnar sig Laura åt att rulla ihop dagstidningen, kanske känns det mer meningsfullt än att titta på en text som man inte får någon rätsida på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar