DET SKA BLI INTRESSANT

att se hur länge till vi har ett vitrinskåp, om Maja fortsätter att drämma till det med rullstolen varje gång hon är här.

Laura kan säga de mest förbluffande saker, utan rim och reson, när hon och jag är ensamma — men det är ingenting mot vad hon kan prestera när tjänstarna är här. Jag har  funderat över om det beror på att hon känner sig osäker, och vill vara den som styr samtalet. För styr samtalet gör hon onekligen, eftersom tjänstarna mest håller med. 
På tu man hand försöker jag ändra riktning på samtalet, ta upp något som jag hoppas hon kan haka på — och för det mesta fungerar det, men det tar en bra stund att återföra samtalet, till något som vagt liknar ett normalt samtal, sedan tjänstarna gått härifrån.