”DET ÄR JÄTTEFINT VÄDER

 har du varit ute i dag?” frågar Liam när han stormar in.
”Nej, när skulle jag ha hunnit det?”, svarar jag, och försöker att inte låta lika irriterad som jag är.
”Jag tänkte att du kunde gå ut på morgonen”.
”Och när ska jag då sköta hushållet?”
Det har nu inte Liam något svar på, så han mumlar bara något.

Det är rena katastrofen när Liam kommer tillsammans med någon av de yngre tjejerna, som hellre ägnar sig åt privatsamtal, än åt mor.